Igår var vi tvungna att ta bort vår älskade Freddie, född 950816. Han kom till oss i oktober det året och lämnade oss den sista oktober 12 år senare. Han har spridit så mycket glädje till oss som älskat honom. Egensinnig och speciell som han var så var han den bästa hund man kan ha.
Han och jag har haft många roliga stunder på tävlingsbanan, många gånger har vi varit oroliga för honom när han råkat ut för både det ena och det andra och alltid har vi älskat honom när andra tyckt att han var en jobbig typ. Han var den som definitivt tog bort tvivlet hos mig ifall hundar kan räkna ut saker. Han kunde iallafall! Han fick oss att göra det han ville helt enkelt genom att vara enormt envis.
Igår var han trött och sjuk och vi bestämde oss gemensamt här hemma för att han skulle få slippa lida. Det var dags för Freddie att få vila. Det gör ont och det sliter i hjärtat men han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt, Zabinas och Zebastians hjärta!
Freddie, Vi älskar dig!!
Här nedanför har jag kopierat in mail från goa kompisar som tänker på oss:
Till Freddies människor
Jag är säker på att ni alla redan nu känner lättnad. Samtidigt som man saknar så blir man ju fri från en massa bekymmer och oro.
Och om då det allra viktigaste är uppfyllt, nämligen att man har ett rent samvete gentemot hunden, då är det snart bara ljusa minnen kvar.
Och renare samveten än vad ni har går nog inte att få!
Jag kommer snart att gå igenom alla mina gamla filmer och lägga upp dom i ett arkiv på nätet. Det kommer att bli ganska mycket Freddie där!
Kram
Jea
Hej vännen!
Jag är så så ledsen för er skull. Har själv varit där - det spelar ingen roll om man innerst inne vet att det snart kommer att hända - det är lika jobbigt när det händer i alla fall. Fasar för den dag då mammas o pappas Bamse inte finns mer.
Även om det är ett tungt beslut att ta så är det helt rätt. Han har, som du säger,haft ett långt liv och gett er massor men nu orkade han inte mer. Då är ju det bästa man kan göra att låta honom få sova istället för att han ska leva kvar och ha ont och jobbigt. Såklart blir det tomt men efter en tid kommer ni att kunna glädjas åt alla härliga minnen.
Gråt och sorg kommer när den kommer. Det är lätt att det stannar inombords när man är den som ska "ta hand om".
Tänker på er!
Stor stor kram
Åsa
Beklagar sorgen! Tog bort vår för ett år sedan nu och det är fortfarande tomt som fan.
Emil
På Zabinas blogg
Usch stackars er!
Jag vet hur det är - känns obegripligt till att börja med. Men även om det inte känns så nu sjunker det in såsmåningom. Man får må dåligt och vara ledsen! Och när man smält det får man vara glad åt de underbara minnnen man har fått.
Stor stor kram!
Åsa
Sven-Oskar Liljegren, min farfar!
