Oavgjort derby med två förlorande lag

När det är dags för derby mot HIF kittlar det alltid lite extra i magen, den här gången var inget undantag. Med matchen på Olympia i våras i färskt minne och fina träningsrapporter senaste veckan så skruvades förväntningarna upp inför tisdagens drabbning. Vi var många som hoppades och till och med trodde att det skulle gå vägen den här otroligt soliga tisdagen i Malmö. Det började ju så otroligt bra med ett gigantiskt, mäktigt tifo över hela Norra Läktaren, Malmö Stadion välfylld som ingen gång tidigare i år och solen som lyste över alltihop. Kanske skulle det fixa sig idag tänkte vi nog allihop. ”Vinst mot HIF, då är det ”bara” 6 p till toppen….”, den repliken får nog gälla som den vanligaste i Malmö igår fram till kl. 20.00.

Matchen drog igång en aning försenad och som vanligt kändes de första minuterna som ett ställningskrig när lagen formerar sina styrkor. Långbollar från backlinje till anfallare från båda lagen, mittfälten överspelade hela tiden. Det tog t.ex. 9 (nio) minuter innan Labbe rörde bollen. När bollen väl gick genom mittfältet och vi såg ut att få till ett bra anfall så sprang våra forwards offside, gång på gång, i mina ögon såg det ut som att det inte enbart berodde på att våra forwards har dålig tajming utan lika mycket på att HIF:s backlinje tog ett steg upp i banan varje gång det vankades boll mot våra forwards. Skickligt eller tråkig taktik? Döm själv! När dryg en halvtimme av matchen var spelad och Anders skickar upp bollen och Junior rinner igenom mellan HIF:s försvar och blir ensam med målvakten håller hela Malmö Stadion andan i vad som känns som en evighet innan bollen är förbi Daniel Andersson och 1-0 är ett faktum. Glädjeexplosion! Att Ola spelade på kanten kändes som ett smart drag, även om det innebar att Berra fick svårare att komma i sina offensiva löpningar som han så gärna vill. Med Ola på kanten blev spelet mer varierat och han kan få in bollen till forwards. Tyvärr slås många passningar bort, ibland känns det onödigt stressigt när vi kommer in mot straffområdet. När Labbe får bollen så gör han nästan varje gång något som ingen förväntar sig och får iväg bollen, tyvärr inte alltid till rätt adress. Jag gillar Labbes spelstil och hoppas att han får fortsatt förtroende. Dixon och Anders i försvaret känns väldigt tryggt just nu och det var en klar missräkning att han fick sin tredje varning och inte får vara med i Halmstad. Det var inte många nickdueller han förlorade igår och om han missade någon så må det vara honom förlåtet för alla han vann. Ingen överdriven respekt för Henrik Larsson där inte… Anders spelsinne och tajming börjar vi ju vänja oss vid nu och hans boll till Junior vid målet förlåter i mina ögon dom som inte hamnade rätt. Efter HIF:s kvittering när våra backar inte riktigt hann med och hamnade på mellanhand, kom när MFF hade ett bra spel och hade fått en bra start på andra halvlek så kändes det som att spelet återigen blev ängsligt och lite räddhågset för en stund. Andra halvlek blev en jakt på mål från båda lagen, inget av lagen var nöjda med oavgjort och det syntes. Jag hade inför matchen önskat att Niklas skulle fått chansen från start, men när det nu inte blev så och han fick nöja sig med ett inhopp så tycker jag att han borde fått mer än de ynka tio minuterna på sig. Trots allt kom Niklas till ett par lägen på den korta tiden. Berra som då då fått flytta upp när Ola gick ut sprang längs kanten som en evighetsmaskin och vaskade fram de chanser som kom. Att vara nöjd med oavgjort som matchen blev? Nä, inte i ett derby mot HIF när vi ligger långt ner i tabellen, de finns inte i min värld. Och det syntes på spelarna efter slutsignalen att dom var lika missnöjda dom. Ser Anders Andersson framför mig som står ensam och skakar på huvudet och grimaserar missbelåtet. Publiken visade än en gång att vi finns där för att stötta laget även när det tar emot, och dom spridda burop som hördes på Norra fick aldrig fäste. Första halvlek var ett enda sjungande och jag blir lika glad varje gång sången ökar efter ett baklängesmål. Stundtals i andra halvlek var det dock rätt tyst och då hördes HIF:s klack i korta sekvenser även på Norra Läktaren. Trots allt en bra insats av publiken med Tifot som en enorm höjdpunkt! Tack för allt jobb ni lägger ner! *Varför vattnar man planen så hejdlöst innan match att spelarna halkar omkring som Bambi på hal is? *Varför måste klockan på Malmö Stadion hoppa fram och tillbaks timmen innan match så att ingen vet vad klockan egentligen är? Vi ses i Halmstad på måndag pågar och töser! Lotta