Ingen rädder för Henke här....

DERBYVINST!

Igår var det dags för Skånederby igen, det riktiga skånederbyt kan man nog säga. Derbyt mot TFF är bara en liten parantes i jämförelse med derbyt mot dom rödblå från Helsingborg både för spelare och supportrar. Igår var det dessutom dags för revansch för den trista 3-1 matchen på Olympia i fjol. Och vilken revansch det blev!

Vi tar det från början…

När jag och min dotter kommer till Olympia igår så möts vi av en hord med ordningsvakter och polisen är högst närvarande. Runt omkring Olympia ser vi en hord av glada MFF supportrar och även om fjärilarna just då har krig i magen så finns en förväntansfull känsla i hela kroppen. Det råder en febril aktivitet bland killarna och tjejerna som har förberett tifot till matchen och alla som går förbi utrustas med serpentiner och instruktioner om dagens tifo.
Och vilket tifo det blev. Personligen så älskar jag kaostifo och jag fick njuta i fulla drag igårkväll. Inför derbymatcherna mot HIF har det ibland piskats upp en stämning som eskalerat i irritation och väldigt mycket hata ramsor under matchen, men den här gången har just detta varit mindre tydligt och det märktes på läktaren. Allt fokus låg på att stötta laget och som vi gjorde det! Sång i 90 minuter och en klar knockout vinst på läktaren.

Matchen då? Jag tänker inte försöka mig på någon matchanalys idag, men MFF inledde bäst och under hela första halvlek hade man kontroll på händelserna på planen. Det var härligt att se Jon-Inge Höiland på plan igen och han tog snabbt död på farhågorna jag haft ifråga om han var klar för det här. Det syntes lång väg att han var på plan för att visa att det är där han ska vara. Anders Andersson går från klarhet till klarhet och när man ser hans fokuserade blick och hans bestämda min så inser man hur mycket han vill vinna den här matchen. När Ola gör sitt mål och springer ut till klacken så springer han troligen in i många MFF supportrars hjärta. Fortsätt att tro på dig själv Ola! Jag kan inte sätta betyg på spelarna och inte analysera passningar och domslut men jag kan säga att Jonas Sandqvist är allas hjälte från igår. Han var rent ut sagt otrolig och fick verkligen uppleva en kväll när allt ljus var på honom och han stod kvar ljuset i 93 minuter och som han gjorde det! Han var överallt kändes det som och även på ställe där han inte borde varit och när det var på väg att strula till sig riktigt så var Anders eller Ulrich eller någon annan himmelsblå där och hjälpte till. Det var en otrolig laginsats vi fick bevittna igår men snälla ni, vi höll på att krypa ur skinnet på läktaren de sista tio minuterna. Killen bredvid på ståplats satte sig ner och stönade: ”Nu kan jag inte mer”, och blev sen sittande där ibland alla ben till slutsignalen gick. Vi andra sjöng och manade på vad vi kunde och som hängiven supporter vill man ju gärna tro att när orken tryter, benen är tunga och HIF trycker på så gör det skillnad att det står 2000 himmelsblå som sjunger för laget och klubbmärket och för vinst!

Det var kanske inte någon knockout vinst på planen, men vinst med 1-0 var otroligt skönt att åka hem med efter matchen. Direkt efter slutsignalen visste jag inte om jag var glad eller mest bara lättad, men halvvägs till Lund hade glädjen över en otrolig laginsats och fantastiskt målvaktsspel fått fäste i hela kroppen och jag somnade med MFF ramsor i huvudet och Jonas Sandqvists dubbelräddning på näthinnan. Jag är otroligt glad att jag bestämde mig för att åka till Olympia igår!