Idag på jympan insåg jag en sak: Jag har djävlar bättre kondis nu än jag någonsin har haft i mitt liv. Det är en enorm tillfredsställelse att känna att orken finns kvar genom hela passet och att detta känns även i vardagen, när jag är ute och går, cyklar och vad ni vill.
Hur gick detta till då? Jo, jag började motvilligt på Friskis och Svettis för ett par år sen, det var Sofie som fick mig att gå med henne på detta (Tack för det Soffe!). Jag tränade väl en eller nästan två terminer i Dalby hos Eva-Britt och Pelle och hade hur kul som helst.
Sen flyttade vi till Lund och träningen förflyttades till Lund under höstterminen 2005, ny jympasal men samma ledare och ingen Sofie. Tränade en gång i veckan då och Catarina som gick med mig på jympan i Lund var flitig och gick två gånger, jag ville inte vara sämre så jag testade det andra passet hon gick på. Söndagspass på Bollhuset var det som stod på programmet då och det var där och då jag fastnade ordentligt i FriskisSvettisgrejen.
Sommarjympa på idrottsplatsen var en härlig upplevelse och när det blev höst igen var det ju självklart att fortsätta under hösten. Sen dess har jag tränat regelbundet och idag kör jag fyra dagar i veckan och nu, nu har det gett det resultat jag kämpat för. Jag orkar, musklerna skriker inte efter syre efter halva passet och syret räcker för det mest även till att andas "hela vägen in i kaklet".
Tack alla som gjort min träning till en rolig upplevelse och till något jag verkligen inte vill vara utan!
Det är aldrig försent!!
Lotta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inspirerat skrivet, du får nästan mig att vilja börja träna.
Men bara nästan! :-)
Skicka en kommentar