Att vara mamma till tonåringar är inte det lättaste man kan vara direkt, däremot det allra bästa man kan vara!
Dock medför det att man oroar sig 24 timmar om dygnet för dess unga människor som ska växa upp och bli riktigt vuxna inom en snar framtid. Som mamma vill man bara, bara deras allra bästa och ibland blir omtanken helt fel och man står där och vet inte vad man ska säga när ungens värld är stressig och jobbig och när inte skola, arbete och relationer bara flyter på som på räls.
Som mamma vill jag då egentligen bara sätta mig ner med ungen i famnen och säga: Kom här lilla, mamma fixar detta!! Men så enkelt är det ju inte längre. Ungdomarna måste fixa mycket själv för att lära sig hur det är att vara vuxen. Det går inte att linda in dom i den bomull som man helst skulle vilja packa in dom i för resten av deras liv. Jag får försöka att hjälpa dom så gott jag kan i den här resan som kallas livet. Lite bomull kan jag kanske erbjuda emellanåt när det är alldeles för tufft!
Jag älskar er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar