De senaste matcherna på stadion har gett mig mer och mer anledning att konstatera att fotboll har en märklig förmåga att locka fram det sämsta ur människor som jag antar lever helt vanliga liv utanför Malmö Stadion och troligen, ganska säkert tillochmed inte skulle börja skrika okvädningsord och grova (faktiskt) hotelser till sina chefer, lärare, föräldrar, barn..eller vad det nu kan vara för människor dom har i sin närhet.
Jag har inte sett på fotboll sen barnsben som många andra, men jag har sen jag började titta lärt mig att älska både sporten och mitt lag och jag lider av att stå på Norra Läktaren (som var den plats där jag lärde mig älska både fotboll och MFF, mycket pga den goda stämningen) i år. Jag skäms emellanåt och ibland har jag övervägt att gå ifrån pga hur det låter, jag vill inte vara en del av detta. Men var ska jag se matchen..Jag vill vara där, jag vill vara med och stötta laget genom att sjunga och heja på i tunga stunder...Var ska jag göra det så det hörs om inte på Norra Läktaren?
Jag kan ta att laget förlorar, det är människor det handlar om...inga maskiner..Jag blir ledsen, jag lider men jag tror faktiskt att även grabbarna på planen blir ledsna. Klart att dom vill vinna...Vissa verkar känna det som ett personligt straff att vi förlorar. Att det är något killarna gör med vilje....Glömmer ibland en del av publiken på Norra att fotbollsspelare är människor dom också med känslor precis som vi?
Man kan faktiskt undra!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

3 kommentarer:
Å vad bra sagt!
Hemsidematerial!
Jag tror det behövs fler tjejer i publiken. Som regel är de inte lika burdusa. Det finns så klart undantag. Att det blir som det blir kanske beror på att när folk väl kommer till läktaren så släpper censuren. Till vardags kanske de är beskedliga kontorsråttor.
Det är inte lätt att vara lagom alltid :)
Det är säkert som du säger frkF. De flesta som står och skriker ut sina aggressioner är helt vanliga människor med helt vanliga jobb och liv!
Lagom är hur svårt som helst. För mycket, för lite...mittemellan...
Skicka en kommentar