min son...

Ikväll var jag och Mats för första gången på riktigt hemma hos Zebastian. Vi käkade pizza och kollade på TV.

Måste medge att det är en märklig känsla att gå hem till sin nyhemifrånflyttade son och käka!! Märklig och angenäm känsla!!

Så många år som han bott hos mig, varit en daglig del av mitt liv och nu har han sitt eget. Det är ju på något sätt dit (hit) alla år har strävat. All kärlek, allt tjat, allt gnäll, alla kramar, alla gräl, alla förtroliga samtal har hela tiden varit små, små steg på vägen dit där vi är idag. Ett eget liv!!


LOVE YOU my SON!!!! Take care!!!